fabric.

TERZ	Der Schwede Andreas Tilliander versucht sich an einer Verbindung aus der Tiefe des Dub, der (im positiven Sinne) Oberflachlichkeit der Melodie und der abstrakten Hohe der Digitalasthetik. Das Ergebnis, gedacht als eine Hommage an das legendare 2Loveless2 von My Bloody Valentine, flieht der Hypelogik der schnellen Audioverwertung und fuhrt konzentriert zu neuer De-Konzentration.

PRO7
written by Klas Molde

Mit seinem Projekt Mokira ladt der schwedische Musiker Andreas Tilliander seine elektronischen Kompositionen mit Romantik auf. Waren seine letzten Werke minimalistische Klanglandschaften um straffe Rhythmik und dustere Atmospharen, so strahlt "FFT POP" ob seiner zarten Momente. Mit Sparsamkeit und einer genial anmutenden Aufgeraumtheit geht er dabei zu Werke: die Klangschichten sind hauch-zart und doch voll anruhrender Kraft.

Als Quellen der Inspiration nennt er die Musik des 4AD Labels (u.a. Dead Can Dance / Cocteau Twins) oder von My Bloody Valentine, doch so sehr er in gleichen Stimmungen schwelgt, so wenig ahneln sich die Kreationen. Wo vorgenannte Kunstler in beladenen Klangschichten baden, reduziert Andreas Tilliander das Programm ? weniger ist hier wahrlich mehr.

Wem jungst das Spielfeld der Click&Cuts zu kopflastig war, oder wer seit jeher glaubt elektronische Musik sei ausschlieslich von Unterkuhlung gepragt, der bekommt mit diesem Album eine leidenschaftliche Botschaft aus dem hohen Norden, die gerade dann am meisten bewegt, wenn Gastsangerin Piana uber Erinnerungen an den Mond erzahlt.

METICA
written by Klas Molde

Som Mokira har Andreas Tilliander med 'FFT POP' fabricerat en platta som ar bade abstrakt och sjalvklar pa samma gang. I titlar lamnas referenser till all den musik som Tilliander knappast sticker under stol med att han alskar - Nitzer Ebb, Suicide, My Bloody Valentine...

Och nog finns det en stor dos nostalgi i musiken, som formedlar saknad infor det som varit och leda infor det som ar.

Men darmed inte sagt att foreliggande album ar det minsta retro. Atminstone inte om man ser till framstallning och struktur i musiken. Av alla de som under det senaste decenniet influerats av My Bloody Valentine torde Tilliander vara bland de mer subtila i sitt tillvaratagande. Han jonglerar inte respektlost med fragment av sina idoler som sa vanligt dessa dagar, utan har formulerat en overtankt homage. Det handlar om stamningar och ljudbilder, aldrig om faktiska tillvagagangssatt. Iden ar inte sa tokig - att smalta samman shoegazing-estetiken med den electronicabaserade dub Tilliander sjalv varit med att arbeta fram under de senaste aren forefaller inte helt ologiskt. Och pa Seefeel-inspirerade 'Tsuki No Kioku' drar man sig till minnes att han inte varit helt ensam om den.

Problemet med 'FFT POP' som jag ser det, ar att ovannamnda ide star i fokus till den grad att skivan erhaller kanslan av att vara ett konceptalbum. Resultatet blir en smula repetitivt och ljudbilden plattare och stravare an vanligt. Pa plussidan star faktumet att skivan, trots sin anonymitet, har ett valdefinierat kanslomassigt mal hos alla de lyssnare som har ett lika romantiskt forhallande som Tilliander sjalv till de atmosfarer som hans favoritband svepte in sig i for nagra artionden sedan.

fatbankroll
written by Petter

I pressmaterialet till den har skivan skriver nagon, formodligen fran det japanska skivbolaget, om Andreas Tilliander att "we can call him the guy with various faces". Det ar valdigt roligt skrivet. The guy with various faces maste vara varldens veligaste superhjalte. A andra sidan har japanerna en poang. Tilliander genererar skivor med hogre hastighet an de flesta. Som exempel kan namnas att det har ar en av fyra Tilliander-skivor som vi recenserat de senaste fem-sex veckorna. Men vem stor det nar allt later sa bra? Och framfor allt, vad gor det nar skivorna later sa olika?

Pa "FFT POP" ar det superabstrakt, rytmlos popmusik som ar modellen, till skillnad fran den senaste skivan under Mokira-aliaset som siktade in sig pa mork ambiens. Annu ett nytt grepp, alltsa, och annu ett lyckat resultat. Det ljudvaggstankande som genomsyrat sa mycket av det han gjort ar emellertid intakt, men det ar skirare, vekare och trots den lagupplost digitala ytan pa nagot satt mer akustiskt an vanligt. I "Hassleholm" trattas till exempel langsam melodica genom tusentals filter och mackaparer och i "Left Behind and Sour" anar man nastan Angelo Badalamentis ande (och elpiano) nagonstans i de anfratta mollackorden.

Skivans absoluta hojdpunkt ar annars nar Piana hoppar in i "Tsuki No Kioku". Piana ar alltsa, for de som inte minns eller markt det, samma japanska sangerska, musiker och Stina Nordenstam-fan som for ett och ett halvt ar sedan slappte det utmarkta albumet "Snow Bird" pa Cubicfabrics moderbolag Cubic Music. Piana later verkligen som Stina nar hon vill, men hon ar lite konstigare och framfor allt mer japansk. Hennes rost i kombination med Andreas Tillianders smygande, digitala bakgrunder resulterar i nagot som ar bade en aning otackt och alldeles fantastiskt vackert.

Vart att notera, forresten: Plotsligt kryllar Andreas Tillianders lattitlar av Nitzer Ebb-referenser, vilket naturligtvis ar en av varldens basta referenstyper. Pa 2FFT POP2 finns laten en halsning till engelsmannens debutalbum "That Total Age" i lattiteln "This Total Age". En alldeles strax kommande tolva under hans Lowfour-alias ska heta "Muscle and Hate" och pa nya, trevliga dansplattan "World Industries" finns "Let Booty Loose", en omskrivning av den gamla Niter Ebb-titeln "Let Beauty Loose". Fran garningsmannen sjalv har dessutom horts vaga rykten om en "International Funk Agression 2004".

Musique Mchine
written by Francois Monti

It's already the fourth releases for Andreas Tilliander under the Mokira alias. And his 17th, all projects combined. I'm not even taking his various works as producer into account.
Impressive record for the Swede, especially given the general quality of his music.

After labels such as Raster-Noton, Mille Plateaux and Type Records, it's Cubic Fabric who releases this new album. Cubic Fabric is a label devoted to electro-acoustic music and is somewhat linked to Keiichi Sugimoto, one of the musicians that we reviewed the most here (Minamo, Fourcolor, Fonica). It's good to see that his label is getting some recognition too.

FFT POP is pop. Well of course, it's bit to "difficult" or "brainy" to take if you're a straight-up rock fan, but with a little effort it's actually quite accessible. In fact, Tilliander says that his work is an homage to My Bloody Valentine (well, it's probably the band that gets the most namechecks nowadays, how long will it last?). This is pop that doesn't indulge in pop / song structures, favouring gradual, vaporous music. It's very glitchy, but never aggressive. Not unlike Aoki Takamasa, Tilliander manages to bring the pop and the melody out of the glitches, drones and clicks-and-cuts. It's not an easy feat, but when it succeeds, it's incredibly rewarding.

And, well, to be fair, you get your fair share of rewards on this album, but never as much as on Tsuki no kioku. This song features music and vocals by Piana (for those not in the know, browse our archive for a review of her fabulous ep). Her voice is as peculiar and touching as it was last year, and the combination of her glitchy pop and Tilliander's poppy glitch is fabulous. 5/5

Octopus
written by Jerome Langlais

Exit le minimalisme crepitant de ses debuts, voici un Mokira acquis aux melodies en bribes, facon Fennesz. On pense aussi a Pole pour les tentatives dub squelettiques sous les accidents numeriques. Et c'est bien la que le bat blesse : on cherche en vain une once de nouveaute, de caractere dans cette musique certes emotive mais qui semble deja entendue. On percoit ici une volonte de rendre hommage au rock comme d'autres l'ont fait a la surf music, mais la qualite de composition ne fait pas tout. Une musique gracieuse et soignee, a laquelle on preferera les clairieres climatisees de Ultra Milkmaids.

dagensskiva.com
written by Kjell Alinge

Pa natterna i Hassleholm, nar jag inte kunde somna lag jag och horde dom nord- och sydgaende tagens ramande ljud manljusa natter. Eller jag satte mig och skruvade pa kortvagsbandet pa den brunbetsade radion med det grona ljuset glimmande inne i ladan. En ror-radio, som jag oppnade upp och kikade in i. Dar stod feta ror och brann som fabriksskorstenar. Kablar och metallnitade fasten fyllde ladan. Radion var dessutom fylld av ljud. Dom mest lockande ljuden uppstod mellan stationerna. Telegraf-signaler och brus i rott och vitt. Plotsliga storningar och stationskrockar, dar ljudens slagskepp kolliderade i natten, medan verkliga fartyg signalerade med morse-kod och tyska hambostinna schlagers alltid kunde braka som ett vildsvin pa lsd och plotsligt sopa ren ljudmattan.

Nu hor jag Andreas nya musik pa "FFT POP". Den slapps nu av en japansk etikett och har snabbt plockats upp och fatt svensk distribution. Just nar detta skrivs ar Andreas pa Kanarieoarna och hamtar andan. Mokira ar bara ett av alla alias han fatt i luften. Dessutom ar han en av dom flitigast anvanda mastrarna for ny svensk framkantsmusik.En ny monsterhit med Sophie Rimheden vantar till exempel. Jag halsade nyligen pa i studion, dar Hakan Lidbo och Claudia Bonarelli finns i sidorum - Hakan har forresten tva spindelartat vackra hundar, latta som fjarilar - och Andreas som ar ultravegan har lite samma kroppsbyggnad som dom fjarilssproda hundarna. Sen ar det detta med Hassleholm. Andreas kommer darifran.

Jag vaxte upp dar. Ett skansk svart hal inne i Goingebygden. Tiden star stilla pa sadana orter. Ljuden far storre plats. Nar ekollon rasar ner pa cykelstallets tak och rullar over platen hors det starkare pa en san plats. Vinden sjunger i tunnlar under motorvagar och tagen ramar fortfarande genom staden. Man far stora och nyfikna oron dar. Och det ar alltid nara till en renskalad odslighet och Solaris-liknande kansla av svavande saknad. Sma orter foder vemod. Nar Andreas vaver sina metalliska montage startar en ubat. Den dyker och sjunker ner i mitt blodsystem. Dom nya ljuden maste man ta till sig alldeles oppet. Intravenost. Efter en stund kanner jag mig fylld av viskande frekvenser av stal och smultron. Ungefar som kortvagsmottagaren som stod i Hassleholm i mitt rum. Faktiskt kanner jag mig som jag hittat en komplett digital dimmkompis nar jag hort genom hela "FFT POP". Gransen mellan djungeltand och high-tech-land ar nersmalt. Allt ar en symfoni for undervattensbat i moderna blodsystem. Ge dig sjalv lyxen att kanna gronblatt sug genomstromma din kropp. Det ar stjarnorna som skrapar mot himlens ugnsplat. Det ar svallvagor mot Normandie. Det ar miljoner tornseglare pa flyttning mot Nordafrika. Allt registrerat i en undervattensbat. Och laddat med hela havsvolymen som ligger mellan stjarnsystemen dar uppe och baten dar nere.

PST: Man anvander oronen som vanligt vid lyssning. Skivan bor inte svaljas eller inforas i kroppsoppningar. Dom sprakliga bilderna ovan ar just bilder - hastigt hopsamlade for att gora den delikata ljudmassan rattvisa. Ar du filmregissor ska du ringa Andreas och hyra in honom som soundtrack-styrman for din nya langfilm.

Loop
written by Guillermo Escudero

The producer and Swedish musician Andreas Tilliander have a prolific discography with different projects under its own name and alias such as Rechord, Komp, Lowfour and Mokira which is released on Raster Noton, Mille Plateaux, Ideal, Force Inc., Klaggalerie and Type Records, among others. This disc is the fourth full-length album from this artist that works under his moniker Mokira, for the emergent Tokyo's Cubic Fabric imprint that runs Keiichi Sugimoto from Fonica.
In general this album is appraised more melodic than his previous works and is the processed guitar that marks the warm and mellow tonalities, which is coherent with the tribute of this artist to My Bloody Valentine's 'Loveless' album [Creation, 1992].
Tilliander use the glitch technique with which fragments small pieces of keyboard notes and guitar cords under intense loops and even repeat a sequence as if it the CD has an error, as it what occurs with the cut 'This total age'. The tracks that I would like to stand out by their epic sense are 'Hassleholm' and the last cut 'Berndt', in this last, voices of some radio voices are captured which gives an enigmatic feeling. Of only 37 minutes and some seconds long are sufficient to perceive that glitch takes suggestive forms, even when it gets up the females voices like Piana member Naoko Sasaki's celestial vocals.

VITAL WEEKLY

Andreas Tilliander is a busy man. Working under a variety of aliases, such as Mokira, Rechord, Komp, Lowfour aswell as under his own name, he produces different types of music. Somehow they are related rhythmical music, but each seem to have it's own character. As Mokira he started out with what he called 'crip hop' on Raster-noton, but on 'FFT Pop' (his fourth album as
Mokira) he moves into an electronic version of shoegazer music, and especially cites the "Loveless" album My Bloody Valentine as his main source of inspiration. In these seven tracks - six of them are instrumental, one features the vocal qualities of Piana - Tilliander fiddles around with some grainy sounds, a sort of low resolution samples turning hi-fi. His sound turned inside, towards the self, rather then to someone else. Shoegazing indeed. One could say that there is a hint of ambient music in here, but that's not true. It's rather maybe based on ambient music, but there is so much happening in all these low resolution samples, long and short (as said, Mokira's work is rhythm based), that is simply too hectic and unnerving to be ambient. Seven very nice tracks of what could also be the future of popmusic.
(FdW)